Viktigt och Oviktigt

Om livet som går och dagarna som passerar

Kategori: Tyck och tänk

Killing Us Softly

Jean Kilbourne började i slutet av 1960-talet fundera över reklamens budskap och hur det påverkar oss. 1979 kom hennes dokumentär Killing Us Softly: Advertising’s Image of Women.

Här, i Killing Us Softly 3 (2000) visar hon, på ett humoristiskt och lätt-att-ta-till-sig-sätt, att inte mycket förbättrats med åren, vare sig för kvinnor eller män. För även om det är kvinnorna som i allra högsta grad är utsatta i reklamens värld; som förväntas se ut som modeller (fast inte ens modeller ser ut som modeller pga retusch), vara passiva, le och hålla tyst samt svälta sig till en kropp i storlek med en fågelunge, så objektifieras män också. Definitivt.

Det finns dock ytterligare ett problem, och det är att pojkar/män i stort sett enbart presenteras för stereotypa bilder på machomän vs förtryckta kvinnor. Och om det är vad man matas med från ung ålder och om man inte har några vettiga vuxna som pratar med en, så växer man i värsta fall upp och tror att det är det korrekta sättet att behandla kvinnor på. Och så får plötsligt den oförståeliga mängden våldtäkter och kvinnomisshandel ytterligare en förklaring.

Här är förresten en av annonserna som visas. ”Put some weight on”. Och då pratar vi alltså vikt i form av en klocka. Vad trodde du tjejen, att du skulle tillåtas äta och må bra?

20130221-145018.jpg
Åh förresten! Jag passar på att slänga in en bild som visar den ganska creddiga tidningen GQ´s omslag. De presenterar årets män och årets kvinna. På lite olika sätt ska tilläggas. Förra året. Alltså 2012. Modernt.

20130221-145436.jpg
Se filmen och sprid vidare! Puss!

Iiiiiiiihh!

Jag har alltid älskat att åka karuseller och jag hoppas att jag alltid kommer att göra det. Jag såg precis att Gröna Lund har en ny attraktion i år – Eclipse. Den ser i ärlighetens namn riktigt läskig ut och jag vet faktiskt inte om jag kommer att palla med den. Lite larvig har jag tyvärr blivit med åren fast jag gör allt jag kan för att motverka den utvecklingen. Jag är definitivt den mest drivande i kompisgängets årliga valborgstradition, vilken innebär besök på Grönan med efterföljande middag. Valborg är perfekt för att gå på nöjespark; inte så mycket människor, jättemycket vårkänslor och det är mycket roligare än att stå och titta på en eld.

I vilket fall så kom jag att tänka på den här ”dokumentära” filmen om hur ett forskarlag utvecklar nya åkattraktioner. Där kan vi prata om att det hisnar i magen. (Men inget är på riktigt, ni kommer fatta.)

 

 

Det finns bot, Södermalm!

Goda nyheter

Ni minns väl att jag tipsade om det fantastiska magasinet Good News Magazine för ett tag sedan? Om du följde rådet och beställde en prenumeration så har du precis fått det nya numret, om inte så finns det att införskaffa på Pressbyrån. Och gissa vem som fått den stora äran att vara krönikör i detta nummer?

20130212-131758.jpg

Jag säger nu officiellt upp bekantskapen med den här sjukan

Nu får det vara nog. Det här var den sista dagen som spenderades i mysdress med nässpray och halstabletter inom räckhåll. Nu är jag frisk och kry och jättepigg. Hör du det, skitförkylning?

Tack vare televisionen har jag fått mig lite gala och glamour till livs trots host och snor, och först ut var Melodifestivalen. Vad ska jag tycka om den då? Tja, att det är gullig lördagsunderhållning och att jag inte kategoriserar mig varken som schlagerfantast eller -hater. Det är ganska sött, lite skämskuddepinsamt och ganska oförargligt. Gott så.

Och så Gaygalan då. Gayvärlden med dess gemenskap, kärlek och kämparanda (och för all del – dekadens, glamour och paljetter) har en mycket speciell och stor plats i mitt hjärta. Jag blir allt som oftast stum av förundran över alla de konstiga saker som människor i världen gör mot varandra, men homofobin är bland det mest oförståeliga. Som att det skulle vara skillnad på människor och människor? Så osannolikt dumt.
Det ligger gärna nära till hands att dra till med ”hur många kompisar jag har som är homo” men egentligen så är de ju bara kompisar, punkt. Vad spelar sexualiteten för roll? De är ju inte mina vänner tack vare eller på grund av vem de kramar och pussar eller inte. Lika lite som mina heterovänner är det.

Och lika lite som jag behövde ”komma ut” som hetero hoppas jag att framtidens homosexuella behöver ”komma ut”. Så sjuk grej att behöva våndas och må dåligt över, när det är det mest naturliga någonsin. ”Ja, tydligen så heter Peters första kärlek Johan. Och Linda är jättekär i Frida. Vad härligt att alla mår bra.” FÖR DET SPELAR NÄMLIGEN INGEN ROLL VEM MAN ÄR KÄR I!

Det finns andra, minst lika sjuka idéer där ute (rasism och kvinnohat är två favoriter på idiotlistan), men att förneka homosexuella samma mänskliga rättigheter som heteros har, och året är 2013? Kom igen.

Underbara Victoria

Vår blivande drottning är en alldeles fantastisk människa. Man kan tycka vad man vill om kungahuset, men om vi nu ska leva i en monarki så står inte en finare och mänskligare drottning och prins att finna. Victoria delade alltså ut priset till årets homo på Gaygalan. Så himla normalt, modernt och odramatiskt. Äntligen någon i det där huset som faktiskt lever med Sverige i tiden.

Äntligen!

Det verkar som att EU kommer att förbjuda djurtestad kosmetiska den 11 mars 2013. Ett alldeles fantastiskt glädjande besked! Läs mer om det hos superviktiga organisationen Djurens Rätt.

Framforcerad inomhusvår

Det är tydligen fortfarande januari. Hur lång kan en månad vara utan att det blir kriminellt? Finns deportering på straffskalan så tycker jag att vi utan vidare kan hoppa över rättegång och omgående skicka januari till typ Sibirien eller Antarktis. Där kan hen umgås och ha trevligt med likasinnade väderlekar, och vi kan fortsätta med våra liv och se fram emot häng i gäng med april och maj.

Här hemma blommar i alla fall krokusen och hortensian som ett uppmuntrande löfte om det som komma skall. (Och om nu bara februari kan försvinna i tomma intet så är vi snart där!)

20130130-132415.jpg

Really?

Jag har ingen åsikt alls om att Petra Mede ska leda Eurovision. Däremot tänker jag en hel del om Jan-Olov Andersson som tydligen har åsikter om det faktum att Petra ska leda nämnda musiktävling och samtidigt är relativt nybliven mamma (barnet föddes i december, tävlingen går av stapeln i maj). Okej?

Om ni svagbegåvade journalister börjar kommentera, ställa frågor och göra samma omedelbara koppling även till nyblivna pappor som gör tv, då kan vi börja diskutera den icke-existerande relevansen av frågeställningen. Till dess får ni ta på dumstruten, ställa er i hörnet och skämmas. Ta med nåt att läsa och se då till att ”jämställdhet” och ”2000-talet” finns med i titeln.

Svensken och raseriet

(Videon är ett avsnitt ur Landet Brunsås med titeln ”Varför äter svensken så mycket kött?”.)

Köttskatt är i mitt tycke genialt. Det är det för att människor i det här landet uppenbarligen inte förstår en fin vink om den så nästan slår dom i ansiktet. Alla har fått information om att vi i Sverige äter kött i en utsträckning som inte är bra, reaktion på det, och i förlängningen en förändrad konsumtion, har dock uteblivit. Det handlar till viss del om den egna hälsan, och visst, den gör man som man vill med. Tänk då denna främmande tanke: vi testar att lyfta blicken en millimeter och se bortanför det stora egna egot. Då ser vi nämligen miljontals som påverkas av våra val, varje dag.

Uppfödningen av slaktdjur orsakar mer utsläpp av växthusgaser än all världens trafik. Till exempel. Och räkna med att den där superduperbilliga fläsk/oxfilén INTE kommer från ett djur som mått bra innan det mötte sitt öde på din tallrik. Industrin föder upp kycklingar som lever och dör i fullständig misär. Köttproduktionen bidrar till att göra antibiotika mindre verkningsfull och är käckt nog även en grogrund för svin- och fågelinfluensor.

Alla vet. Få bryr sig. Så tydligen måste vi lagstifta in lite vett i huvudet på folk. Men då rasas det bortom rimlighetens gräns, och naturligtvis främst i sociala medier. En partiledare twittrar: ”Köttskatt är ingen lösning. Viktigare är då att vi väljer kött från glada kossor som betar gräs.” Verkligen. Absolut. Bra tänkt. Problemet är bara att vi INTE GÖR DET. Att som politiker vara så dum och blåögd är inte så lite pinsamt.

Min första tanke om alla arga röster är en undran; hur orkar alla dessa människor bli så förbaskat förbannande över ett förslag som lagts fram för att rädda deras egen hälsa och världen vi lever i? För att inte tala om de stackars djuren.

Jag vet att vi konstiga människor som inte äter kött helst ska låta en linsgryta tysta mun och inte komma med provocerande inlägg som detta. Well, yttrandefriheten är likt ovan nämnda förslag inte heller så populär i alla lägen. Men nödvändig.