Fredag hela dagen!!

Oj då, så var det plötsligt fredag. Vad har hänt sen sist? Mår alla bra?
Själv har jag jobbat en del. Samt blivit så in i den glad över att härliga Obama sitter kvar ett tag till. Har också hunnit med att panika över hur långt det är kvar till det här:

Alltså, vinterångesten slog till med full kraft när jag helt ogenomtänkt bläddrade igenom fotoalbumet i mobilen. Dumt gjort, Emma. Om man älskar vårgrönska och sommarnätter och picknick och rosévin och altanhäng och bara ben och att vända ansiktet mot värmande sol… Då ska man inte i början av november påminna sig själv om hur långt det är kvar till allt det där.
Ett inombords-primalskrik senare samt planering av diverse resor (vilka innefattar såväl skidattiraljer som blommande lavendelfält, och Zlatan, tydligen) med min fina kille, känns det bättre. This too shall pass.

Och det är bara några timmars jobb kvar, sedan väntar en amazing middag med killarna i solstolarna här ovan, och en hel härlig helg! Mmm, nu kör vi!

There’s two place like home

När jag åker hem till min barndomsstad och mitt föräldrahem så åker jag hem. Och när jag så reser tillbaka till Stockholm och vår härliga lägenhet åker jag så klart också hem. Det känns rätt gött faktiskt (för att citera en av världens bästa filmer någonsin, gissa vilken) att ha hjärtat och själen djupt rotade i båda myllorna.

För övrigt så älskar jag att komma in och ut ur Stockholm tågvägen. Igår rullade vi ut från Stockholm Central och solen sken och stan var så där vackert höstig, det glittrade i vattnen och allt var bara så himla fint! Vi har verkligen världens vackraste huvudstad när den är på det humöret.

Men nu blir det ändring på resandet för anledningen till att vi åkte hem just den här helgen är att vi köpt en bil som skulle hämtas. Och fröken Köra Fort Med Hög Volym här är som ett barn på julafton!

Dock, att köra in i Stockholm via motorvägen söderifrån – not so nice. Inte alls som att rulla in med tåget faktiskt. Men det är smällar man får ta.

God morgon november!

Ni vet vad som gäller för att överleva ännu ett halvår i beckmörker och iskyla: Förbanna inte mörkret – tänd ett ljus! Och det gör jag. Stearinindustrin har en hel del att tacka mig för.

Dessutom lär rödvinsproducenterna runt om i världen, särskilt de som har den goda smaken att odla Zinfandel och Shiraz, som vanligt märka av ett uppsving i försäljningen i och med att jag går i vinteride.
Och sitter jag inte hemma i mysdressen under mjukaste pläden så hittar ni mig på gymmet (vintertid är träningstid), alternativt på översta laven i gymmets bastu.

Kanske, kanske i baren på Sturehof någon kväll.

Jag kan eventuellt tänka mig att jag äter några av vinterns kvällsmål på Mäster Anders.

Ganska sannolikt är det att jag dricker några värmande cocktails på Lydmar och i Cadierbaren någon gång då och då.

Och ja, eventuellt kommer jag dansa upp värmen i kroppen till tung bas på någon house- eller hiphopklubb.

Just det, förhoppningsvis blir det några gnistrande snö- och solpromenader i Hagaparken också. Kanske en tur på Brunnsvikens is med en kaffetermos och stektäggsmörgås.

Okej. Jag kanske ömkar mig själv lite mycket här. Jag kommer ju att överleva den här vintern också. Men att november inte är happy days, det står jag fast vid!