Viktigt och Oviktigt

Om livet som går och dagarna som passerar

Kategori: Det har mina föräldrar lärt mig

Host host

Man vet att helgen kommer att bli väldigt lugn och stillsam när man börjar lördagen med honungsvatten. Fast det är jätteäckligt. Men jag dricker ändå för det är bra när man är sjuk. Det har min mamma sagt.

20130202-120203.jpg

Annonser

It’s better to burn out than to fade away

Haha, ja det är en ganska pretto rubrik. Nåväl, bakgrunden är denna: jag tillhör den delen av mänskligheten som lever enligt devisen ”Jag tänker inte ångra det jag gjort. Jag tänker bara ångra det jag aldrig gjorde.” Och det sättet att leva resulterade i att när jag pratade med mamma häromdagen och ett missförstånd dök upp i konversationen sa hon suckande, men med oändligt mycket kärlek och engagemang skall tilläggas, ”nämen Emma..!”. Dom är nämligen ganska luttrade, mina föräldrar.

Nej, jag är inte helt crazybananas. Jag säljer inte allt jag äger och kastar mig ut på en jordenruntresa bara för att vända i Köpenhamn, jag har aldrig tagit droger, jag påbörjar inte miljoner utbildningar som aldrig avslutas och jag har alltid ett arbete och dödskoll på min ekonomi. Men jag tänker inte ha tråkigt i mitt liv. Jag tänker till exempel inte gå och undra om jag kanske missar världens roligaste jobb medan jag går och vantrivs på en arbetsplats som inte bryr sig om mig. Detta har gjort mitt CV ganska långt och innehållsrikt, men jag har alltid lämnat själv och har bara de bästa referenser att lämna från mina gamla arbetsgivare.

När jag var yngre skrämde jag livet ur min lilla mamma när jag kom hem och engagerat pratade om Hare Krishna efter att de besökt min skola. Jag förstår vad som tilltalade mig med deras sätt att se på saker och ting, för rent teoretiskt gillar jag delar av det fortfarande, men det är ju fortfarande en sekt och även om jag aldrig var i närheten av att vilja gå med så förstår jag mammas oro eftersom jag tenderar att bli väldigt engagerad i saker. Jag skrev mitt specialarbete om Jehovas vittnen, och där fanns det naturligtvis inget som tilltalade, men jag ville veta hur de tänker. Jag hängde med en klasskompis till KSG – kristna skolgruppen, för att se vad de pysslade med och trodde på. För om man inte vet vilka valmöjligheter man har, hur ska man då kunna förkasta dom?

När jag var sjutton år pendlade jag mellan gymnasieskola på dagen och restaurangjobb på kvällen för jag tyckte att bartender verkade vara världens roligaste jobb. Jag hittade en restaurang i grannstaden som anställde mig (trots att jag egentligen inte fick servera alkohol på grund av omyndig), och som lovade att de skulle lära mig att blanda drinkar om jag jobbade som servitris. På nätterna sov jag på ett vandrarhem eftersom pendeln slutat gå och sedan åkte jag till skolan på morgonen. Det funkade ett tag, men det gick sämre för restaurangen så det fick ett naturligt slut. En riktig bartenderskola slutförde jag dock tre år senare (inte på Ibiza) och istället för att blanda drinkar dealade jag black jack och roulette på helgerna under skoltiden bara för att det var så himla roligt och något jag verkligen ville göra. Tiden mellan studenten och bartenderkarriären spenderades på säsongsjobb. Jag kommer aldrig glömma hur mycket jag grät när mina underbara föräldrar som körde mig hela vägen upp till Sälen åkte därifrån morgonen därpå och jag var ensam kvar. Ytterst frivillig men också bara nitton år och utan att känna en enda människa. Att försöka få med en kompis på äventyret var något jag aldrig ens tänkte på.

Och så där har det fortsatt. Jag var bara tvungen att flytta till Stockholm och bo runt i andra hand, läsa en utbildning som jag efter avslutad kurs insåg inte var något för mig, var bara tvungen att starta den där lilla kaffebaren jag drömt om så länge bara för att inse att det är precis så där svårt som alla säger att överleva som litet café, jag tröttnar fortfarande på arbetsplatser som inte inser att det viktigaste av allt är modern och omhändertagande personalpolitik och jag söker fortfarande av ren nyfikenhet efter information om andra människors sätt att leva och tänka. Till exempel.

Inga supergalna upptåg men i nästan alla lägen fattas beslut efter hjärta och magkänsla snarare än hjärna. För tänk att stagnera och bara nöja sig. Hu. Jag har inga problem med att stanna upp, stå still i livet, må bra och vara nöjd, det måste absolut inte alltid hända nya saker. Men att nöja sig, att tänka att det är så här det blev och så det kommer vara fast jag inte alls gillar det, det är inte min grej.

Och så kan det väl få vara antar jag, så länge jag inte skadar någon. Det skulle väl vara mamma och pappa som sätter hjärtat i halsgropen ibland då och då.

Recap

Friday I’m in love.
Jag tycker egentligen att veckans alla dagar har sin charm och att man kan ”helgmysa” en tisdagkväll likväl som en fredag. Men det ligger en särskild stämning i luften över stan när det är fredagseftermiddag som är himla härlig! Det finns en förväntan och en uppsluppenhet som gör många av oss till den sortens människor som liksom bara kör! Underbart.

Så efter avslutad arbetsdag i fredags tog helgkänslan även min kropp i besittning. Det blev lite afterworkvin på jobbet, lite snöpulsande och lite kuddshopping:

20121202-085041.jpg
Ser ni hur len den vänstra är? Som en stor kattungemage.

Fick även nya sköna skor:

20121202-085208.jpg
Pappa kommer bli så stolt över mig! Nästintill obefintlig klack, tjock, räfflad sula och varmt skönt foder. Precis som dom ”rejäla promenadskor” han alltid förespråkade när den lilla Emma bara ville ha fiiina lackklackskor, eller andra supercoola men kanske inte helt funktionsdugliga små dojor. Tänk om jag hade vetat då att även jag skulle förstå storheten i användarvänlig fotbeklädnad. Jisses.

Sedan mötte jag upp min kille för vidare strövtåg på stadens gator innan vi tog helg och vandrade hemåt, en påse sushi från Cloud Nine rikare.

20121202-090359.jpg

There’s two place like home

När jag åker hem till min barndomsstad och mitt föräldrahem så åker jag hem. Och när jag så reser tillbaka till Stockholm och vår härliga lägenhet åker jag så klart också hem. Det känns rätt gött faktiskt (för att citera en av världens bästa filmer någonsin, gissa vilken) att ha hjärtat och själen djupt rotade i båda myllorna.

För övrigt så älskar jag att komma in och ut ur Stockholm tågvägen. Igår rullade vi ut från Stockholm Central och solen sken och stan var så där vackert höstig, det glittrade i vattnen och allt var bara så himla fint! Vi har verkligen världens vackraste huvudstad när den är på det humöret.

Men nu blir det ändring på resandet för anledningen till att vi åkte hem just den här helgen är att vi köpt en bil som skulle hämtas. Och fröken Köra Fort Med Hög Volym här är som ett barn på julafton!

Dock, att köra in i Stockholm via motorvägen söderifrån – not so nice. Inte alls som att rulla in med tåget faktiskt. Men det är smällar man får ta.

Kanelbullar, politik och sushi

20121031-161102.jpg

Det är två saker som bara måste finnas i min frys: hålkakor och kanelbullar. Nu börjar det sina så idag blev det en sats av varje och så en mjuk pepparkaka för att jag fått lite jul- och vinterkänslor. Samtidigt som jag knådar och kavlar och lagar mat lyssnar jag gärna på olika podcasts och idag blev det ”Värvet” med Kristoffer Triumf som hade en pratstund med Mona Sahlin. Och åh vad jag ser upp till människor som henne! Varma människor med hjärtat på rätta stället som kämpar för alla människors lika rättigheter. Hon har de facto spelat roll för homosexuellas rätt att ingå partnerskap och äktenskap och hon var med och fick igenom hetslagstiftningen. Hon var även med och drev igenom ”varannan damernas”, vilket innebär att istället för att politiken ska befolkas av gubbar, herrar och män så sitter det en kvinna på varannan plats i hennes parti. Så himla viktigt för samhället att besluten inte enbart fattas av medelålders vita män, även om de också behövs så klart.
Jag kan inte känna tillhörighet till något politiskt parti, jag tycker att många av dem tilltalar mig i vissa frågor, men lika mycket tar jag avstånd från deras åsikter i andra, lika avgörande frågor. Självklart röstar jag i valen (det är icke en rättighet, det är en skyldighet) och då får man lägga ihop plus- och minussidorna och se var det blir mest. Nästan alltid röstar jag dessutom på olika partier beroende på om det är till landsting, kommun eller riksdag.

Nåväl, det var en parentes, det jag skulle komma till var att oavsett politiken så kan jag tycka väldigt mycket om människor. Och när de outtröttligt kämpar och jobbar för minoriteter och utsatta grupper, för att de som har det allra svårast i samhället ska få en drägligare tillvaro, då blir de hjältar i min bok.
Jag behöver förresten inte gå så långt för att hitta hjältar, min pappa är en av dem. Han har alltid hjälpt människor som behöver det och jobbat ideellt och mot orättvisor. Jag är väldigt stolt över honom och mamma och vet så klart att många av mina tankar och ideal kommer hemifrån.

Sen kom i alla fall Micke hem med sushi på lunchen och så fick vi en pratstund. Himla mysigt, och för en nanosekund tänker jag ibland att det skulle vara härligt att vara hemmafru och pyssla och baka och laga mat, och fixa lunch och så. Det är ju för att jag tycker att det är så himla roligt, men jag känner dock mig själv alldeles för väl och vet att jag skulle bli knäpp om jag inte fick jobba och träffa folk och göra allt annat som jag tycker är kul. En reality-check senare slår jag bort den tanken och vet att jag är ämnad att göra både och. Det gäller bara att hitta balansen.