Viktigt och Oviktigt

Om livet som går och dagarna som passerar

Month: oktober, 2012

Kanelbullar, politik och sushi

20121031-161102.jpg

Det är två saker som bara måste finnas i min frys: hålkakor och kanelbullar. Nu börjar det sina så idag blev det en sats av varje och så en mjuk pepparkaka för att jag fått lite jul- och vinterkänslor. Samtidigt som jag knådar och kavlar och lagar mat lyssnar jag gärna på olika podcasts och idag blev det ”Värvet” med Kristoffer Triumf som hade en pratstund med Mona Sahlin. Och åh vad jag ser upp till människor som henne! Varma människor med hjärtat på rätta stället som kämpar för alla människors lika rättigheter. Hon har de facto spelat roll för homosexuellas rätt att ingå partnerskap och äktenskap och hon var med och fick igenom hetslagstiftningen. Hon var även med och drev igenom ”varannan damernas”, vilket innebär att istället för att politiken ska befolkas av gubbar, herrar och män så sitter det en kvinna på varannan plats i hennes parti. Så himla viktigt för samhället att besluten inte enbart fattas av medelålders vita män, även om de också behövs så klart.
Jag kan inte känna tillhörighet till något politiskt parti, jag tycker att många av dem tilltalar mig i vissa frågor, men lika mycket tar jag avstånd från deras åsikter i andra, lika avgörande frågor. Självklart röstar jag i valen (det är icke en rättighet, det är en skyldighet) och då får man lägga ihop plus- och minussidorna och se var det blir mest. Nästan alltid röstar jag dessutom på olika partier beroende på om det är till landsting, kommun eller riksdag.

Nåväl, det var en parentes, det jag skulle komma till var att oavsett politiken så kan jag tycka väldigt mycket om människor. Och när de outtröttligt kämpar och jobbar för minoriteter och utsatta grupper, för att de som har det allra svårast i samhället ska få en drägligare tillvaro, då blir de hjältar i min bok.
Jag behöver förresten inte gå så långt för att hitta hjältar, min pappa är en av dem. Han har alltid hjälpt människor som behöver det och jobbat ideellt och mot orättvisor. Jag är väldigt stolt över honom och mamma och vet så klart att många av mina tankar och ideal kommer hemifrån.

Sen kom i alla fall Micke hem med sushi på lunchen och så fick vi en pratstund. Himla mysigt, och för en nanosekund tänker jag ibland att det skulle vara härligt att vara hemmafru och pyssla och baka och laga mat, och fixa lunch och så. Det är ju för att jag tycker att det är så himla roligt, men jag känner dock mig själv alldeles för väl och vet att jag skulle bli knäpp om jag inte fick jobba och träffa folk och göra allt annat som jag tycker är kul. En reality-check senare slår jag bort den tanken och vet att jag är ämnad att göra både och. Det gäller bara att hitta balansen.

Lyckan i att leva

Det finns så många bloggar jag vill läsa att det skulle kunna vara ett heltidsjobb för mig. Jag tycker att det är bland det roligaste som finns att titta in hos alla möjliga sorters människor och se hur de har det just idag. Vissa inspirerar mig i köket andra i garderoben, en del tar otroligt vackra foton eller skriver texter som känns ända in i hjärtat, somliga provocerar mig och får mig att tänka efter och ifrågasätta mina egna åsikter och värderingar. Det är människor som jag aldrig träffat men som jag tycker mig känna tack vare att de berättar så härligt om sina liv och låter mig få följa med på deras resa.

Och så finns det bloggar som Kristian Gidlunds I kroppen min. Jag har vetat om att den finns men inte velat läsa, och det beror förstås på mig och mina problem att tackla hemskheter. Men nu skrev Per Bjurman en så fin intervjutext om Kristian och då ville jag titta in i hans värld en stund, och nu sitter jag här med tårarna rinnande.
Kristian är 29 år och kommer förmodligen inte att vinna kampen mot cancern. Han är en otroligt duktig skribent och i sin blogg skriver han om allt det fruktansvärda som pågår i hans värld och i hans huvud på ett så vackert och ärligt sätt. Det är en fruktansvärd historia han berättar, att leva med en sådan ond sjukdom och alla dess biverkningar och förmodade utgång. Men jag imponeras så av Kristians sätt att hantera och skriva ner sina tankar. Det är väldigt vackert och väldigt, väldigt sorgligt.

Och vi andra, vi som lever på våra liv i vanlig fart och stress, vi tvingas tänka efter. Att omvärdera. Att älska och uppskatta livet och våra kära än mer. Jag är så himla glad för varje dag jag får vara så här lycklig och kär i livet. Det lovar jag mig själv att påminna mig om ännu lite mer.

Djuren och deras vänskap

20121030-004336.jpg

Det här är så sött att det nästan är outhärdligt, men det gör mig alldeles varm inombords. Tack Amat.

20121030-004806.jpg

Finfina vänner

20121029-234818.jpg

Idag var jag med två fina tjejer på Rigoletto och fick såväl kvällsmat som en ordentlig och välbehövlig portion själslig spis. Vissa valde råbiff, andra crème brûlée. Och så får det vara. Vi gillar varandra ändå!

Gör något vettigt av det istället

Usch, jag tycker att det är så tråkigt med sånt här. Om man nu får blogga på en välbesökt sajt och har chansen att skapa lite debatt, ska man inte koppla in intellektet då? Innan man skickar dylika poänglösa mail till en tidningsredaktion. Om man argumenterar med en sådan total avsaknad av finess och om man dessutom blir fullständigt ”ägd” i diskussionen, då kanske man ska fråga sig själv om det är just den här typen av samhällskritik man ska syssla med?

Ni känner ju mig, jag om någon kämpar för rättvisa. Men att sänka sig till sandlådenivå? Nä Nanna och Nöjesguiden, det är tråkigt när det blir så här.

G I R L P O W E R

Jag läste det här inlägget och fick en flashback till mina år med Spice Girls. Jag har aldrig haft en idol av manligt (pojkigt) kön som jag kärat ner mig i, har aldrig skrikit hysteriskt och gråtit ögonen ur mig på konserter, har aldrig velat dö för att jag insett att jag aldrig kommer att bli ihop med *valfri flickidol*.

Däremot så gillade jag Spice Girls. Redan då var jag en obstinat liten tjej som vägrade låta killarna tro att de var mer värda bara för att de var, eh, killar? Och så kom de här tuffa tjejerna och vrålade ut GIRLPOWER! så att hela världen hörde. Det var kärlek vid första ögonkastet det. De var snygga och tjejiga och sexiga och tuffa och de gjorde precis som de ville! Och allra tuffast och finast var Geri, Ginger Spice. Jag färgade håret rött på den tiden (med henna, som en riktig estet) och köpte hårmaskara i guldblont för att få Geris karaktäristiska slingor i luggen. Det är nog så nära idoldyrkan jag varit.

Och så E-type då, men det är en helt annan historia.

20121028-220809.jpg
(Lånat bilden här.)

Sunny Sunday

20121028-150650.jpg

20121028-150706.jpg

20121028-150718.jpg

20121028-150727.jpg
Dagen startade med en morgonpromenad i solen, det var vackert och kallt. Vi gick till hotellet i Gamla stan där mamma och pappa bodde och åt frukost med dem. Så underbart gott med frukostbuffé, det ska man komma ihåg att njuta av då och då även om man inte bor på hotell!

När vi var mätta och glada tog vi en härlig långpromenad längs med vattnet genom stan och gick ut på höstfina Djurgården och ända bort till Rosendals Trädgård. Där njöt vi av höstsolen och botaniserade bland allt det fina som finns och som får till och med mig att vilja påta i jord och plantera lökar. Sedan tog vi spårvagnen tillbaka in till stan, kramade mamma och pappa hej då och söndagsshoppade lite på vägen hem.

Nu vilar vi ut hemma efter all motion och frisk luft, och jag äter prinsessbakelse och läser glossigt magasin, sämre kan man ju ha det. Hoppas att ni har en alldeles underbar söndag!

20121028-151639.jpg

Lördagsgodis 2.0

20121027-192216.jpg

Lördagsgodis!

20121027-175234.jpg

Imponerande

Tänk att fullvuxna människor som med största sannolikhet frekvent besökt mataffärer i decennier har misslyckats med att uppfatta att kassapersonalen verkligen skulle uppskatta om man gör vad man kan för att underlätta deras arbete. Man kanske till exempel kan strunta i att kasta upp varorna på varandra (”var vänlig bygg ej varuberg”) och dessutom är det vänligt att lägga varorna åt rätt håll (”vänd streckkoden mot dig, tack”). Den lilla tjänsten kanske man kan göra en medmänniska? Nej, tydligen inte. Det är så att jag blir imponerad av hur arrogant man kan vara utan att typ implodera.

20121027-171840.jpg