Viktigt och Oviktigt

Om livet som går och dagarna som passerar

Month: april, 2012

Rester från forna fester

Måndagen är kanske inte veckans härligaste dag, men det finns något som kan förgylla den – helgmat i kylen! Det är på helgen som man äter som godast, och har man tur (eller ser till att laga mycket av allt) så är kylen fylld med goda grejer på måndagen. Bra på många sätt, men speciellt eftersom det ger dagen en liten guldkant, och för att man slipper lägga tid och energi på att planera/handla/laga mat. Som nu till exempel, rabarberpaj i väntan på Gröna Lund!

20120430-143513.jpg

Traditioner

Äntligen Valborgsmässoafton! Det är en dag jag börjar längta till redan i januari, men det är inte manskörer och stora eldar som får mig att längtalängta. Nä, vi har skapat en egen tradition i vårt lilla gäng; GRÖNA LUND & MIDDAG!
Det är en perfekt dag att gå till grönan, inga milslånga köer eller gassande solsken, och dessutom har jag märkt att jag blir harigare med åren, så jag måste hålla igång dare devil-delen av mig och åka karuseller minst en gång per år. Det är så sjuuukt roligt, men dödsångesten har dessvärre trappats upp och måste tyglas med några våghalsiga åk per år.

Efter att vi skrikit oss hesa (de flesta av oss det vill säga, vissa håller sig hellre på marken och det är också helt okej Danne) blir det middag på någon härlig restaurang och sedan kanske eller kanske inte clubhopping, det beror på dagsformen.
En mycket bra tradition om jag får säga det själv, men eftersom jag minns min barndoms eldar och eftersom jag gillar traditioner överlag så brukar jag försöka skymta en liten eld på håll någonstans, och så nynnar jag:
Vintern rasat ut bland våra fjällar, drivans blommor smälta ner och dö. Himlen ler i vårens ljusa kvällar, solen kysser liv i skog och sjö.
Snart är sommarn här. I purpurvågor, Guldbelagda, azurskiftande,
ligga ängarne i dagens lågor, och i lunden dansa källorne.

På tal om traditioner så har vi en till som jag verkligen kan rekommendera att ta efter! Vissa saker vill man gärna dra ut på, så att det roliga blir längre, och det har lett till att vi dagen innan nyårsafton gör något mysigt. Den här traditionen får gärna innefatta en spa-del, en god middag-del och en hotellövernattnings-del, och vi har till exempel provat Grand Hotel Saltsjöbaden, spa-kryssning, Lydmar Hotel+Centralbadet och Berns Hotel+Sturebadet och kan rekommendera samtliga varianter.
Så här gör ni: njut av spa/bad/massage etc på dagen, ät en grym middag på kvällen och dansa på baren om ni orkar, men kom ihåg att det är en dag i morgon också. Sedan tar man en skön sovmorgon på hotellrummet, äter massa god frukostbuffé och tar det allmänt lugnt. Efter det åker alla hem och fixar sig inför kvällen, för att sedan träffas upp igen på en skön hemmamiddag. Att fira nyår hemma vid middagsbordet i goda vänners lag är mitt bästa nyårstips, krogen är big no-no just denna kväll, och stora fester blir aldrig så där fantastiskt magiska som man tror. Det senaste nyåret var vi bjudna på bröllop och det trumfar naturligtvis alla nyårsfester, men då kan man ta rain check på nyårsmyset (jo, det är säkert!) och så kan man till exempel ta en helg i London i januari istället som vi så föredömligt gjorde. Man ska inte låta chanserna till trevligheter gå till spillo! Japp, där har ni receptet på bästa nyårsdagarna.

Men nu – Valborg!

Because I’m worth it

20120429-155853.jpg

Jag fryser rumpan av mig här på balkongen, men som jag har väntat på detta! Jag uppskattar verkligen att våren tvekar, det bygger upp ett härligt pirr i magen på mig, men när det väl händer, när man kan lägga undan vinterjackan… Åh, det är min bästa tid på hela året! Skir och ljusgrön breder våren ut sig och tar över min värld, och jag kastar mig ut i den för att inte missa minsta möjlighet till vårrus.

Sommaren är härlig, men våren är så oerhört välkommen, och det känns som att den kommer med nyheter varje år. Vintern får mig alltid att glömma hur det kan vara, att livet inte alltid utspelar sig i mörker, i slask eller nysnö, i tjocka jackor med halsduk virad upp över näsan. Och så plötsligt börjar fåglarna sjunga igen och om man har tur får man en dag eller två med dagsmeja, och då plötsligt minns jag livet som det var, innan förra november tog vid…

Om man tänker på det är det en ganska angenäm uppgift att vara fröken Vår i Sverige, ett riktigt glidarjobb om vi ska vara ärliga. När vi är som blekast och glåmigast, när vi börjar tappa tron på att det någonsin ska bli något annat än vinter igen, då sveper hon in och grönskar till inredningen lite, petar upp termostaten några steg och lockar upp några blommor ur myllan, och vips så är hon det enda vi pratar om. En naturens IT-girl, om man vill. Men jag klagar inte, hon gör ett bra jobb.

Så nu är jag med igen, nu får soffan och världens skönaste filt klara sig utan mig – nu kör vi!

(Jag var även värd ett litet halsband idag, ni ser det snyggt draperat över chipsskålen.)

20120429-125001.jpg

Hjärndött på riktigt.

VARFÖR HÖJER TV-KANALERNA LJUDET SÅ FORT DET BLIR REKLAM?! INGEN GILLAR DET. DET HAR ALLA VARIT ÖVERENS SEN TYP, EH, ALLTID.

Har någon någonstans någongång fått för sig att det triggar köplusten, och så har inte någon någonsin ifrågasatt det IDIOTISKA I RESONEMANGET?

Kan någon vara så vänlig och ta ansvar här? Tack.

Lördagkväll

Just nu:

20120428-214727.jpg

20120428-214747.jpg
Alldeles strax:

20120428-214841.jpg

20120428-160239.jpg

Kvällens middag

Mamma och pappa är i stan över helgen, och det innebär självklart middag hemma hos oss! Jag fick lite vårfeeling, så menyn bestod av:

Crème ninon

20120428-003530.jpg
Det vill säga grön ärtsoppa. Väldigt gott, väldigt enkelt. Ärtor, lök, buljong, grädde och en skvätt vin, googla och välj valfritt recept, det blir garanterat gott. Jag valde att ha gratinerad chevretoast till, men där lämnar jag fritt spelrum för improvisation och anpassning.

Sedan provade jag att göra inkokt lax för första gången, även det är väldigt enkelt. (Känns dock proffsigt och husmorsaktigt.)

20120428-003937.jpg
Sallad med sparris och rädisor (ååh vårprimörer!) och kall dillsås till. Även här kan man såklart matcha med vad man vill. Dillmajo, till exempel, är en annan favorit i sammanhanget.

Avslutningen blev rabarberpaj, jag har ingen bild på det färdiga resultatet, men jag dokumenterade hur smaskiga sockrade rabarber ser ut. Frukt är också godis!

20120428-004342.jpg
Här finns det dock inget större utrymme att ta ut svängarna på, någon sorts vaniljsås är fullständigt nödvändig.

Recept lämnas gärna ut på begäran, men Google i mobilen är min bäste vän i köket, så att kolla upp honom är ett tips! Han har tyvärr inte kokböckernas charmiga, rustika och tummade känsla, men han kräver å andra sidan inte att jag släpar runt på stolar och klättrar upp på köksskåp och diskbänkar för att nå högt placerade kokböcker. (Och med högt placerade menar jag höjder lagom för människor på 194 cm, inte lagom för andra, lägre varelser, som befinner sig 162,5 cm ö.h.)

Jo, förresten så klättrade jag visst, och det beror på att Vår Kokbok har bästa smulpajen, dubbla bara receptet så blir det lagom. Det är ju trots allt inte frukten man vill åt, och när det nu är smuldegen och vaniljsåsen som är den stora behållningen så går det inte an med det där snålt tilltagna lilla smultäcket som de föreslår – make it a double!

/e

Cointreaunic

20120427-235540.jpg

Du behöver:
1. Is
2. Cointreau
3. Tonic
4. Blanda.
5. Njut. (Gärna i sol. Oberoende studier visar att det mesta smakar bättre i solen.)

(Gäller mest läskande drycker.)

(Och glass.)

Ledsamt

Jag lyssnade som vanligt på Morgonpasset i P3 i morse (bästa morgonkompisarna!), och då hörde jag något ledsamt, men troligt. David (eller Soran, vem hör skillnad) sa att han hoppas att det finns liv i rymden, för det är det enda sättet att få fred på jorden. Då har vi nämligen en gemensam fiende att samlas kring och hata mot.

(Nu hoppas jag ju inte att krig är det första som poppar upp i tanken om en liten grön gubbe vinkar till oss i ett teleskop någonstans.) Men ponera att han är dum och börjar putta på oss och det inte räcker att vi säger att vår pappa är starkare än hans. Om vi då måste putta tillbaka så gör vi det ju som en enad värld. Är inte det bara så sorgligt?! Tänk om det är det som krävs för att vi ska sluta upp med att förinta varandra? Då, och bara då, när vi har blickarna och vapnen riktade mot rymden spelar det med största sannolikhet ingen roll vilken färg du har på huden, vilket kön du föddes till, om du gillar killar eller tjejer eller både och, eller vilken gud du tror på. Då är vi Människor allihop.

Det känns ibland som om mängden ondska i världen är konstant, så fort ett krig är över, eller en orättvisa utrotad, då tar nästa vid. Man kan ju bli svartsynt för mindre… Men det ska vi inte bli! Kolla här, instant happiness:

Bisous!
(Jag vet, löjligt, men jag bara älskar det ordet, så jag passar på att slänga in det lite random när jag kan.)
/e